Fönstertittarsjuka
Fönstertittarsjuka, eller claudicatio intermittens är en sjukdom då man får smärtor i benen vid ansträngning. Graden av fönstertittarsjukan kan variera, och en del som lider av sjukdomen kan bara gå några meter åt gången, medan andra kan gå längre sträckor innan man behöver stanna och vila. Vid vila försvinner smärtan.
Fönstertittarsjuka beror på någonting som kallas för åderförfettning eller ateroskleros. Rökning är en faktor som bidrar starkt till ateroskleros. Vid ateroskleros bildas det inlagringar av fett på insidan av blodkärlen. Detta gör att blodet har svårt att ta sig fram. Blodet är ju det som transporterar syre runt i kroppen, och en blockering eller förträngning i ett blodkärl gör då att denna del av kroppen inte kommer att få tillräckligt med syre.
Vid fönstertittarsjuka har man signifikanta aterosklerotiska förändringar i de stora kärl som går ner i benen. I vila så får benen fortfarande tillräckligt med syre, men då man börjar röra sig så behöver musklerna mer syre, och blodet kan inte längre transportera tillräckligt med syre genom de förträngda kärlen. Detta gör att man får smärta i framför 
allt vaderna, men smärtan kan också finnas i låren.
Svårighetsgraden av fönstertittarsjuka mäts i hur långt man kan gå innan det börjar göra ont i benen. Detta kan variera mellan olika personer, en del kan gå relativt långt, medan andra bara klarar av tio meter åt gången. Om man ignorerar smärtan och fortsätter gå kommer smärtan på grund av syrebristen att bli värre och värre, och till slut klarar man inte av att gå längre.
Den allra viktigaste delen av behandlingen mot fönstertittarsjukan är att sluta röka. En annan viktig del i behandlingen är gångträning i form av promenader. Genom att försöka gå en liten bit till när man har fått ont kan gångsträckan ökas successivt. Om inget av detta skulle hjälpa finns det läkemedel som kan hjälpa lite grann, men det allra viktigaste är som sagt att sluta röka. Det är viktigt att sluta röka helt, att göra ett så kallat absolut rökstropp. Det kan också hjälpa att äta mer frukt och grönsaker.
Man blir inte av helt med fönstertittarsjukan, men genom att sluta röka och börja gångträna kan man stoppa eller bromsa ner förloppet. Man kan också genom dessa behandlingsmetoder, eventuellt tillsammans med läkemedel, börja må lite bättre.
Read MoreDjup ventrombos
Rökning ökar, tillsammans med andra riskfaktorer, risken att drabbas av djup ventrombos. En djup ventrombos är en blodpropp som bildas i benens djupa vener. Cigarettrök rubbar blodets normala koagulationsaktivering, så att blodet lättare koagulerar. Detta gör så att det bildas en blodpropp bestående av trombocyter (blodplättar) och andra koagulationsfaktorer bildas i blodkärlet. Denna propp kan täppa till kärlet helt och hållet, eller bara täppa till en del av kärlet.
Om man har fått en djup ventrombos kan man få smärta i det ben som är drabbat, och benet kan också kännas svullet och varmt. Benet kan också vara varmt, rodnat och ömt. Det kan också bli så att man ser venerna (de blå blodkärlen på benet) mycket tydligare än vanligt. Dessa symtom är dock ospecifika och det är inte säkert att man har symtom vid en trombos.
Om blodproppen täpper till ett stort kärl i benet helt och hållet kan man få skador på benet, eftersom att det inte kommer något syre till benet. När man upptäcker en djup ventrombos benhandlar man med propplösande läkemedel. Dessa läkemedel gör att blodet får svårare att koagulera, vilket löser upp proppen, men också ökar risken för att drabbas av en svårstoppad blödning. Vanliga läkemedel är wa
rafarin (waran) eller NOAK.
De allvarligaste konsekvenserna av en djup ventrombos är dock om man får en embolisering till lungorna. En embolisering är att proppen lossnar och följer med blodflödet till hjärtat, för att sedan pumpas ut i lungkretsloppet. I lungorna blir blodkärlen mindre och mindre, och när blodkärlen har blivit tillräckligt små kommer proppen då att fastna. Det kan också vara så att bara en bit av den ursprungliga proppen släpper och åker iväg och fastnar i lungorna.
Att få en propp i lungan kan vara ett livshotande tillstånd. Om man har en liten propp i lungan kan man få bröstsmärta, hög hjärtfrekvens, andfåddhet, hosta och även blodig hosta. Om man får en stor propp i lungan så får man akut andfåddhet, man har hög andningsfrekvens även i vila, bröstsmärta, yrsel, man kan få förmaksflimmer och andra hjärtarytmier. Dessutom kan man ofta få feber och känna oro och ångest.
Man behandlar med blodförtunnande läkemedel, som kan ges i tablettform eller med sprutor. Om proppen är akut måste man behandla med propplösande mediciner som sprutas in direkt i blodet.
Det finns andra riskfaktorer som också ökar risken att drabbas av en djup ventrombos. Om man dessutom röker ökar risken ytterligare, och att sluta röka minskar såledeles risken att drabbas.
Read MoreHjärtinfarkt och rökning
Om man väger samman alla faktorer som kan påverka lungor, blodkärl och hjärta, så är rökning den absolut största riskfaktorn för att drabbas av sjukdomar i dessa organ. Rökning, och även passiv rökning, ökar alltså risken för att drabbas av till exempel hjärtinfarkt, lungcancer eller KOL. Rökning är också mycket cancerframkallande, även för andra typer av cancer än lungcancer.
Cigarettröken innehåller mängder av olika kemiska föreningar, bland annat nikotin. Nikotin är mycket beroendeframkallande och är anledningen till att det kan vara så svårt att sluta med rökningen. Men cigarettröken innehåller också bland annat kolmonoxid, som är skadligt för blodkärl och hjärta, vätecyanid, arsenik och många cancerframkallande ämnen. Både vätecyanid och arsenik är giftigt. Röken dras ner i lungorna, och där transporteras de giftiga och skadliga ämnena över till blodet, varifrån de transporteras vidare ut i hela kroppen. Man räknar med att rökning varje år orsakar omkring 14 000 dödsfall, bara i Sverige.
Bland annat ökar rökning risken för att drabbas av en hjärtinfarkt. Hjärtat är en muskel som arbetar mycket hårt. För att kunna utföra sitt livsviktiga arbete behöver hjärtmuskeln få tillräckligt med syre. Detta sköts av speciella blodkärl som försörjer hjärtmuskeln, så kallade kranskärl. Om man av någon anledning skulle få en tilltäppning i något av dessa kärl, så att hjärtat inte längre får ti
llräckligt med syre, får man en hjärtinfarkt. När hjärtmuskeln inte får syre, kommer den del av hjärtmuskeln som inte får tillräckligt med syre att skadas. Detta kan ge bestående skador som gör att hjärtat efter en hjärtinfarkt inte längre klarar av att arbeta lika hårt.
När man röker drar man i sig kolmonoxid. Kolmonoxid binder till de röda blodkropparna, och blockerar då den normala inbindningen av syre till röda blodkroppar. Detta gör att blodet kommer att innehålla mindre syre, och hjärtat får då svårare att arbeta.
Dessutom gör nikotinet så att blodtrycket stiger och att pulsen ökar. När blodtrycket stiger blir det tyngre för hjärtat att arbeta, eftersom att det hela tiden måste jobba mot ett högre tryck. Detta utgör ett slitage på hjärtat, som i längden kan leda till en hjärtsvikt.
Många andra ämnen som finns i tobaksrök gör att blodkärlen blir åderförfettade, vilket kallas för ateroskleros. Ateroskleros innebär att det ansamlas fetter på insidan av kärlväggen i så kallade plack. När ett plack sedan rupterar eller brister kommer blodplättarna att uppfatta detta som en skada och börja klumpa ihop sig, och det bildas då en tromb. Denna tromb kan sedan lossna och transporteras iväg till hjärtat, där den kan fastna i kranskärlen. Åderförfettning ökar också risken för stroke. Åderförfettningen kan också sätta sig i hjärtats kranskärl och täppa till dem lite i taget. Detta gör så att man ofta får ont bröstet vid ansträngning, så kallad kärlkramp.
Read MoreKOL
Kronisk obstruktiv lungsjukdom, eller KOL, är en lungsjukdom som i första hand drabbar rökare. Det är en sjukdom som i första hand drabbar lungorna och luftrören, och gör så att man får svårare att andas och blir trött.
I cigarettrök finns det många giftiga ämnen som gör att det blir en inflammation i luftrören. Detta leder till förändringar i lungvävnaden som medför att det blir svårt för lungorna att ta upp syre från luften. Man kan också få KOL även om man inte röker själv, till exempel om man blivit utsatt för passiv rökning eller andra irriterande ämnen.
Vid KOL kommer symtomen smygande under många år, vilket gör att man ofta
inte märker av det förrän sjukdomen har gått ganska långt. När man har KOL blir man andfådd även om man inte anstränger sig speciellt mycket, det kan bli jobbigt bara att ta sig fram till ytterdörren. Man känner sig trött och orkeslös, och man får mycket slem i halsen och måste hosta mycket. Vid ansträngning hör man ett väsande, pipande ljud när man andas. Det är lätt att få infektioner i luftvägarna, man kan tappa vikt och fötterna kan svullna upp.
KOL kan till viss grad behandlas. Det allra viktigaste för att börja må bättre är att sluta röka och börja motionera regelbundet. Man kan också medicinera. Det är dock viktigt att komma ihåg att den skada rökningen redan har orsakat på lungorna inte går att reparera, utan dessa skador är permanenta. Att sluta röka stoppar utvecklingen av sjukdomen.
Read MoreCancer i matstrupen
Rökning ökar risken att drabbas av cancer i matstrupen tio gånger, jämfört med personer som inte röker. Cancer i matstrupen kallas också för esofaguscancer och drabbar omkring 500 personer i Sverige varje år.
En tumör i matstrupen ger svårigheter att svälja, och det kan också göra ont när man sväljer. Till en början får man svårt att svälja fast föda, men så småningom kommer det bli svårt att få ner även flytande föda. Dessa symtom uppträder sent i förloppet, när matstrupen redan har hunnit täppas till till hälften. Eftersom att det blir svårt att svälja ser man ofta en kraftig viktminskning. Om tumören växe
r över på inkringliggande organ kan man få hosta, låta hes eller få en ihållande smärta i bröstet. Man kan också börja blöda från matstrupen.
Esofaguscancer kan i vissa fall behandlas med operation. Detta är ofta en stor operation där man tar bort stora delar av matstrupen, och även delar av magsäcken. Ofta behandlar man efter operationen med cytostatika för att verkligen få bort alla cancerceller. Man kan också behandla med cytostatika och strålbehandling utan att först ha opererat.
Esofaguscancer upptäcks ofta ganska sent. Prognosen är ofta ganska dåligt, och det är bara omkring 10-20 % av de som drabbas av cancer i matstrupen som lever fem år efter diagnosen.
Read More
